Skakandes, gråtandes, försöker hitta andningsrytmen som inte tycks funka.
Tårar rinnandes ner för mina kinder.
Jag är illamående, det.här.fick.inte.hända.
Måste andas, måste.
Ensam i detta stora hus, känner mig helt tom.
Lilla jag, och världen.
Jag tappade allt, livsglöden, allt.
Allt har bara slocknat. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Det börjar bli mörkt ute, och här sitter och och försöker lära mig hur man andas igen. Sjukt.
Hur kan du? Du ska föreställa den som jag ser upp till mest av allt, jag kommer aldrig mer kunna se upp till dig.

De där orden, har förstört mig, helt och hållet. Jag är svag, svagare än någonsin. Jag är ensam, ensamnare än någonsin.