Jag hissade ju "fredagsmys" i det tidigare inlägget. Jag älskar det verkligen. Men trots det, så slutar det alltid med att jag tänker för mycket. Och jag drabbas av min största fobi, ensamheten.
Trots att min far är här och jag inte alls är ensam, så smyger det sig på. Den där kalla och obehagliga känslan som kommer allt för ofta.
Det har verkligen slagit mig på senaste tiden, jag är rädd för ensamheten.
Jag är otrooooligt rädd för smindlar och man kan tro att det är min största fobi. Men trots det, så vet jag själv, ensamhet är värst. Jag har så mycket, så många underbara vänner, men känner ändå ensamhet. Det där tomma. Och trust me, det är riktigt läskigt att inte kunna vara hemma kvällar utan att känna detta. Nästan så att jag måste underhålla mig för att jag inte ska känna av det.

Jaja, nu ska jag återgå till idol som börjar om endast ett par minuter.
See you later.