Allt är bara kaos och stress just nu.
Igår var det bal, och snart kommer bilder därifrån, imorgon förmodligen.
Då kommer nog även bilder från öppet hus som vi ska ha ikväll i skolan.

Förövrigt så var igår helt fantastiskt roligt. Jag tycker synd om alla som inte var på våran bal. Det var totalt spårat, killarna stog och dansade i kalsonger och tjejer i killarnas skjortor. Folk stog på stolar och bord, och det var grym musik.
Hörs later

Jag är så jävla jävla glad över vädret. Det är den bra nyheten.
En dålig nyhet, som kanske inte riktigt är en nyhet är att Chris Brown kommer ställas inför rätta snart igen. Eller visst, det är bra för att man måste få reda på sanningen, men allt kommer säkert överdrivas som fan. Och om han åker fast i t.ex 4 år, vafan händer då? Ingen musik från honom? vafan..
Aja hoppas att det stämmer att han håller på med en ny skiva.

Måste fixa det sista nu, sen drar jag till plugget. Ska försöka sitta ute hela dagen!
Detta har jag på mig, ska pröva jeans shorts och kanske byter till det.

Hade en toppenkväll igår.
Förutom att Jasmine inte kom till mig förens vid halv 12. Då gick vi på bussen som körde förbi oss såklaaaart. Vi dampade ur på sl, men tillslut kom en annan buss och allt löste sig, förutom att vi kom typ 40 minuter senare än vad vi egentligen skulle gjort. men jaja.
Festen var i Örby tror jag, som ligger vid älvsjö? Nånstans där iallafall.
Mycket trevligt folk.
Men folk vägrade tro på mig att jag var hel svensk, antingen var jag jugoslav, serb eller typ från Sydamerika.. Men inte svensk, nejnej. De trodde att jag skämdes för att säga att jag var utländsk. Tråkigt nog så är jag ju hel svensk.

Jasmine åkte för ett tag sen, men senare på dan så ska jag möta upp henne i Hötorget och köpa jordgubbar, sedan ska vi nog till gamla stan :)
Kameran hänger nog på denna vackra dag. pusspåer

Har packat en stoooor jävla väska, nu ska jag ta fram en påse där jag kan lägga ner handuk, sovsäck och liggunderlag.
Skulle ni se  mig så skulle ni förmodligen tro att jag minst ska vara borta i 1 vecka.
Men jag suger på att packa och det blir alltid för mycket. Men skitsamma, folket i min klass känner mig vid det här laget, dom vet nog att jag inte bara tar med mig ett ombyte.. haha.
Nej nu ska jag fixa det sista, ännu en gång.
Kameran ska ner också!
puss

Usch vad jag känner att jag har gjort mycket denna kväll...
Ätit, fixat min klänning, duschat, plattat håret, packat osv..
Imorgon drar ju min lilla klass på klassresa till Åva, och jag kommer hänga på. Efter lite tjat idag i skolan så fick de mig att hänga på.
Skoldagen var för övrigt ganska jobbig. Gick upp till Denises grav på lunchrasten och grät ut i Ansos famn, men det var ändå skönt att få gråta lite. Det var så mycket tankar som flög runt i mitt huvud när jag satt där och kollade på graven, så mycket..

Nu har jag kollat på champions league finalen som alla andra typ. Barca vann, tjihu :) Men det skulle vara skönt om Ronaldo spelade i Barca så man slapp se sötnosen så ledsen =(.

Nej hörni, kameran ligger på laddning så jag lovar att ni får bilder från klassresan. Men nu ska jag packa lite mer, sedan sova.
Ha det toppen nu.
Kanske skriver innan jag drar imorgon, får se.
puss pusspuss

Är fortfarande halvdålig. Mår jätte illa just nu och är förkyld.
Ska ändå ta mig till skolan idag, vet däremot inte riktigt när. Det får bli när jag orkar helt enkelt, funderar på att ta halv 10 tåget..
Måste fixa lite saker, eftersom det här är sista skoldagen denna vecka för mig.
Imorgon ska vi på klassresa, är dock inte helt säker på om jag vill följa med, men jag tror att Björne kommer lyckas övertala mig idag:)



Igår låg jag faktiskt och sola några timmar. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Det var strålande sol och jätte varmt ute.
Fick lite färg, tihi.

En del av er vet nog vad jag menar genom att läsa rubriken, ni förstår nog vad detta inlägg kommer handla om. Denise.
Inatt är det 3 år sedan våran Denise försvann från jorden.

Det var i slutet av 6an, natten mellan den 26-27 maj.
Sista gången jag träffade Denise minns jag som det var igår. Vi hade varit på Hellasgården med klassen, arbetat i grupper och efter de gå till en sjö och ta första doppet. Nästan alla i klassen hade med sig badkläder, och jag var verkligen inte en av de första i. Denise var däremot ganska snabb i. Jag kommer ihåg uttrycken från alla som hoppade i vattnet, det var så kallt och all skrek. Men vi var glada.
Efter doppet så satt jag själv på en klippa där vid vattnet med min flodhäst handduk inlindad runt mig, då Denise kommer upp och är jätte blöt och ber om att få låna min handuk. Självklart fick hon låna handuken, och de var då jag fick höra de sista orden från henne "tack, jag älskar dig". Denise var väldigt noga med att säga till sina vänner att hon älskar dem.
Hur skulle jag för den stunden kunna veta att det var sista gången jag fick höra de varma orden? Jag hade ingen aning om vad som skulle hända.
Nu när jag pratar om minnen så kom jag och tänka på något annat, och det kommer bara ploppa upp mer saker i min hjärna helatiden, men jag tänkte iallafall ta upp detta.
Jag och Denise blev bästavänner i 4an, visst, bästavänner kanske inte var ett sånt meningsfullt ord när man var så liten. Men det betyder ändå otroligt mycket för mig. Vi umgicks ganksa mycket i skolan, och skrattade mycket. Denise fick alla att skratta. Men vi pratade inte mycket om att vi var såkallade bästavänner under 5an eller 6an. Tills vi satt och höll på med ett arbete. Det var jag, Anso och Didi som skulle uppfinna en "bärbar bil, och smör på tub". Men där sitter vi iallafall längst bak i klassrummet. Denise sitter och skojar vid datan som hon inte var inloggad på. Sedan petar hon på mig för att hon ska visa något som hon har skrivit på datorn. Då har hon skrivit något i stil med "bästisar 4-ever" där man loggar in. Och detta var bara någon månad innan hon försvann.. Jag har ingen aning om hur det hade varit mellan oss idag om du hade levt, men för stunden så betydde det otroligt mycket, och det gör det fortfarande.

Sedan kommer vi ju till det jag inte vill komma till. Jag vet inte om jag ska kalla det slutet, men då Denise försvann, inte från våra hjärtan, men från jorden, hon åkte upp mot himmelen.
Jag hade sovit hos Miranda på söder. När vi sedan äter frukost morgonen 27 maj så sitter vi och lyssnar på radion. Där de berättar att 2 flickor i 13 års åldern i västerhaninge har blivit knivhuggna och våldtagna. Mirandas mamma säger då "det kan ju vara någon som du känner". Men jag tänkte inte mer på det. När vi hade ätit frukost så satte vi oss vid datorn, jag loggade in på msn och möts då direkt av att Björne skrivrer " DENISE ÄR DÖD ".
Jag kommer inte ihåg så mycket mer från den stunden.
Dagarna därefter spenderades för det mesta uppe i kyrkan, det var flera minnesstunder och sådant.
Jag kommer ihåg att jag skulle tävla med min häst i början av juni, och jag minns att jag verkligen inte orkade men jag tänkte att jag skulle göra det för jag visste att Denise hade velat att jag gjorde det jag tyckte var kul. Så jag tävlade, och det gick riktigt bra.
Sedan kommer vi till en väldigt väldigt jobbig del. Den 6 juni skulle jag åka till Thailand, i flera veckor, vilket resulterade att jag skulle missa Denises begravning. Det var väldigt mycket snack om hur jag skulle göra, men tillslut åkte vi. Jag hatar att jag missade Denises begravning, och att jag inte fick säga ett ordentligt hejdå. Och det var nog inte så smart att fly från problemen, men det var det som kändes bäst då, tror jag.

Men Denise var en underbar person, hon skrattade alltid. Och fick alltid folk glada. Alltid när man har en bild på henne i hjärnan, så har hon ett stort leende på läpparna.
De här tre åren har självklart varit jävligt jobbiga. Det första året var värst. Jag ska inte säga att sorgen har försvunnit, men jag har lärt mig att hantera sorgen.
Vi i våran klass fick prata med Karina och Agneta som jobbar i våran skola, ca 2 gånger i månaden, då satt vi i ett rum, hade tända ljus och en bild på Denise. Detta tror jag var något riktigt bra, det var verkligen något som behövdes. Vi fick prata, om allt möjligt och det var en stund för oss då vi kunde gråta hur mycket som helst och oftast satt hela klassen i tårar. Detta pågick under 1 år skulle jag tro.
Jag var däremot väldigt rädd för att gråta hemma, fråga mig inte varför, men om jag grät hemma så var det alltid för mig själv, i mitt lilla rum.
Något som nästan alla använde på den tiden,  var playahead. Där vi ständigt skrev texter om Denise, vilket jag också tror var bra, att kunna skriva ut alla våra känslor.
Det är svårt att förklara hur man går igenom en sån här sak. Första tiden så tror man bara att det är en ren jävla mardröm och att man snart ska vakna upp, eller att Denise bara var på semester "hon kommer snart tillbaka".
Ibland kan man fortfarande hoppas att det var så, men så är inte fallet. Det här är verkligheten, Denise är borta. Men hon är inte borta från våra hjärtan. Hon kommer ALLTID finnas kvar här med oss, vi kommer alltid bära henne med oss var vi än går.

Denise jag älskar dig. Då, nu och föralltid. En vacker dag så kommer vi ses igen.

De senaste dagarna har jag inte använt dator alls.
Igår morse vaknade jag upp med feber hemma hos Jasmine.
Tog mig från Vällingby hela vägen hem till min mor som tog drygt 1 timma. Kände mig grymt äckligt, och ville bara försvinna.
Har varit hemma idag, är helt slut.
´Bloggar så fort jag känner mig lite fräsch och frisk.

Stå ut darlings

Hej darlings.
Jag hade en jätte trevlig kväll igår!
Vi startade kvällen i Smedslätten, som ligger en bit från Alvik. Där satt vi ute med tända ljus och en massa folk.
Sedan drog vi till Söder och hem till David. Där var det jätte trevligt, inte så mycket folk, men det var skönt.
Vi var hemma några minuter över 3.

Imorse så hade jag ställt klockan på 11, men tror ni den ringer eller? NEJ.
Jag vaknar av att jasmine står i mitt rum och kollar sig i spegeln.
jag: Fan vad du är uppe tidigt!?
Jasmine: klockan är typ 1.
Tror ni inte att jag for upp ur sängen och skrek, och svärde på allt som var i min närhet. Fråga mig inte varför.
Men min tunnelbana skulle gå om 10 minuter.. toppen.
Men jag hann. Åkte hem till mamma en stund och nu är jag hos papi igen.
Det blir en lugn kväll och jag kommer nog inte blogga mer ikväll, så vi hörs imorgon.
Puss på er.

En lite annorlunda pose, men man ser ungefär vad jag har på mig.
Nu ska jag fixa det sista, samt packa väskan. Sedan drar jag till pappa och lämnar av lite grejer, därefter blir det stan.
Akta er för mig ikväll, jag är redo för att vara galen!

Underbart med långhelg, ellerhur?:)
Och detta måste ju firas. Gissa vem jag ska vara med ikväll? Jasmine. haha :)
Party party, trots huvudvärk, men det blir nog bra. Funderar lite på att ha jeans och mina rosa heals ikväll, men jag får se hur det blir.

Nu tänkte jag hoppa in i duschen iallafall. Jag hör förmodligen av mig lite senare. puss på nosen

Var inne på Melons blogg precis.
I hennes senaste inlägg så la hon ut låten "dancing in the dark".
Som är en av de låtar som verkligen betyder mycket för mig. Låten påminner mig så otroligt mycket om Denise Borg.
Denise gick i min klass från 4-6an, och vi var nära vänner. Tills den där hemska natten i maj, för tre år sedan. Natten mellan 26-27 maj så togs våran glädjespridare ifrån oss. Våran vackra prinsessa.
Jag orkar inte gå in på vad som hände, ni får göra lite research om ni undrar. Men absolut ingen förtjänar att dö på det sättet.
Denise kommer alltid finnas i mitt hjärta, och i väldigt många andras. 
I will always love you.

Är hemma från skolan nu.
Måste plugga litegrann. Men först vill jag skriva lite.

Ni som har läst min blogg ett tag vet nog att min självförtroende inte alltid är på topp? Att jag ställer för höga krav på mig själv, och känner mig ful, tjock osv.
Och så är det, alla har sina upp och nedgångar.
Men jag har börjat tänka längre. Jag tänker på att alla människor har något unikt, något vackert. Även jag, och även du. Man ska sluta tänka på de "fula" delarna på sin kropp, och kolla på det unika. Tycker du att du har konstig näsa, eller konstiga ögon osv? Då ska du vara stolt, konstigt är unikt. Unikt är vackert
Och jag kollade nyss på Tyra Banks show. Där var det en kvinna/tjej, som kände sig så otroligt ful. Hon kände att hon inte räckte till för sin pojkvän. Hon sade att han förtjänade en modell. En smal modell. Visst hon var mullig, men även de är vackert. Har de där pinnsmala modellerna kurvor? nej. De smala människorna vill ha former, de lite mulligare vill ha mindre former. Går du på stan någon dag, och kanske ser någon som du tycker ser så himla mycket bättre ut än dig, så kan jag lova att även hon kollar på folk och tycker att de ser bättre ut än henne, osv.
Ingen är perfekt. Men vi alla har något.
Jag har lärt mig att leva med mitt utseende, för det var såhär jag föddes, det är såhär jag ska se ut.
När jag var mindre, så hatade jag mina stora läppar. Jag tyckte att jag var riktigt jävla ful, för jag såg inte ut som de andra med små söta läppar. Det hände till och med att jag "höll in" läpparna för att de inte skulle se så stora ut.
Men genom åren så har jag lärt mig att det är snyggt på mig. Och istället för att dölja mina läppar så framhäver jag dem stolt.
Och det borde du också göra med dina unika delar på din kropp.
Jag ska erkänna en annan sak, jag tycker att jag ahr enormt stora höfter. Men hey, hur många killar säger att de vill ha tjejer utan former? nästan ingen. Former är snyggt, och kvinnligt. Det betyder självklart inte att tjejer utan former är okvinnliga. Även smala kroppar är otroligt vackra. ¨

Vad jag försöker få framm är att man måste lära sig att leva med sitt utseende. Man måste komma på att man faktiskt är unik och vacker.
Det kan ta ett bra tag att komma underfunn med detta, och om jag ska vara ärlig, så kämpar jag fortfarande. Men jag har kommit en bra bit på vägen.
Alla kan, om man vill. Tänk på detta nu, och hoppas att det hjälpte er med dåligt självförtroende lite.

Galet seg dag idag..
Men kanske bra det. Det behövs nog.
Ni kanske har märkt att jag mer eller mindre partajar varje helg?
Men man lever bara en gång, och därför ska man göra det man tycker är kul. Men jag dricker inte, man kan ha kul utan att dricka, trust me.
Men ja, denna söndag har som sagt varit galet seg, men jag har fått hem lite klänningar till balen och tror jag har lyckats välja en. Den ska sys upp bara och sen blir det nog perfa. Jag och mamma måste åka iväg och köpa skor och sådant bara.

Och nu är det verkligen inte många skoldagar kvar. På torsdag och fredag är det ledigt. Sen nästa torsdag och fredag ska vi på klassresa.
´Våran fattiga klass ska bara åka till Dalarö, som jag tror ligger i haninge kommun(?). Och då har vi alltså inte ens kommit utanför kommunen, haha..
Men det blir väl säkert mysigt. Jag, Melon och Björne hittar nog på något kul!
Sedan den tredje juni så har vi bal, fjärde juni så har vi öppet hus och det betyder att vi är lediga 5 juni. Hallelulijah. Sen nästa vecka är det slut!! Åh så underbart.

Får se whats happening with Usa, svininfluensan går ju runt där nu-.-.. Men Jasmines pappa kommer hem nu nån gång i maj och då får vi se om vi bokar en trip. Hoppas hoppas!

Jasmine är min pärla, hon är ljuset i mörkret.

Det är underbart väder ute och just nu sitter jag och lyssnar på musik här på altanen. Det blåser lite smått, men det gör inget. För en timma sedan så stekte solen som fasiken.
Har kommit hem till mamma nu, hon hämtade mig hos pappa :)
Idag ska jag bara ta det lugnt, som alla andra söndagar, man orkar ju fasiken inte göra något på söndagar. Så trött och sliten om man säger så. Somnade vid 4 igår, och mamma väkte mig halv 10.. Det blir nog en tidig kväll.

Har inte så mycket att berätta idag faktiskt, men vi hörs senare i think.
pussar på er